måndag 20 februari 2012

Hemma

I lördags kände jag att jag var redo att åka hem, vilket inte brukar vara fallet när jag är utomlands. Jag kände mig utvilad och uppladdad. Jag hade läst ut min bok och mina tidningar. Jag hade läst in mig på Den väpnade fredens tid och jag hade skaffat mig lite färg på min innan så bleka kropp. Dessutom började jag bli rastlös. Jag började sakna Persson. Och så är jag nyfiken på att se Lenas bebbe i verkligheten.

Mamma stannade såklart kvar i Götet, men jag brände hem igår kväll när vi landat. Jag hittade en asbra skiva i bilen med massa schlagers, så efter att ha pratat med både Daniel och Lena satt jag och poppade gärnet. Innan jag visste ordet av rullade jag in i Mariestad. Daniel hade lovat att hålla sig vaken tills jag kom hem, vilket han också gjorde.

Det var så konstigt att jag komma hem och hoppa i armarna på honom och fortfarande lukta solskyddsfaktor och bränd hud efter att ha legat och lapat sol in i det sista. Jag var till och med lite bröd och fortfarande solvarm.

Jag kunde inte komma till ro, utan ville ligga och prata. Han kämpade tappert, Persson, men till slut sa han ifrån att det faktiskt var sovdags. Han hade, till skillnad från mig, inte tagit sovmorgon idag. Vilket han borde ha gjort eftersom jag fortsatte att hålla låda ytterligare en tid efter att han sagt till mig tio gånger.

Det är skönt att vara hemma och återgår till rutinerna. Särskilt när det gäller mat och träning. Jag blundade och vågade till slut bara titta med ena ögat när jag stod på vågen imorse. Men det var inte farligt alls. 900 gram upp efter en vecka av syndigt leverne.

Hepp. Dags att åka till jobbet kanske. Det ska bli roligt!

1 kommentar:

  1. Välkommen hem!!! Vi ringer om varandra märker jag men vi får göra nya försök imorgon och planera in en date :)

    SvaraRadera