söndag 17 oktober 2010

Sadpuppy

Jag är en sadpuppy. Jag visste ju att det skulle bli såhär. Det blir ju alltid såhär. Men det tog mig bara en halvtimme från det att jag sa till Karl att jag skulle åka, tills dess att jag faktiskt tog mig för att göra det. Det roligaste var att Karl, när jag sa att jag skulle dra mig, sa att "ja, det lär ju ta en stund". Han känner mig.

När jag stängde dörren dog jag en smula.

Hela vägen hem satt jag och försökte ladda och ställa om. Jag är ju inget vidare roligt sällskap sådan här. Men jag är suckig och musslig. Jag kan inte ställa om även om jag vill. Och nu är jag hungrig också. Men jag väntar på herr Daniel som är på ingång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar