Fredagens

Jag trodde att jag skulle dö förut. Jag brukar vara lite dramatisk och tänka "herreguuud, nu dööör jag". Men förut var det mer "jaha, nu dör jag". Mer som ett konstaterande. Jag har aldrig varit så hungrig i hela mitt liv. Aldrig! Och då har jag varit jättehungrig många gånger. Sen åt jag. Men tror ändå att jag dog lite. Det känns så. Fortfarande.

Att tänka på inför framtiden: ät något mer än lunch innan du tränar. Eller ät något väldigt fort efter träningen om du inte ätit sedan halv 12. Vänta inte två timmar.

Annars har det varit en bra dag. Jag blev väldigt glad när vaktmästarna frågade om jag ville komma och fika med dem, som jag gjorde förra fredagen. Det är egentligen bara Ingela som brukar få den äran. Men jag är ju under hennes vingar. Så de kanske tyckte att det gick bra. Uppenbarligen.

Sista lektionen gick brandlarmet. Det var spännande. Jag höll på att rusa ut, men kom på mig själv. Jag, som lärare, borde kanske vänta tills alla elever kommit ut. Så jag stannade upp. Bra gjort av mig. Barnen först. Anna sen.
Väl ute kom jag att tänka på mina nya vantar. Tänk om de skulle brinna upp. Inte ens ett dygn gamla. Det hade varit tråkigt. Men som tur var, var det falskt alarm.

Nu sängen.