Och jag då. Vaknade flera gånger inatt av att det gjorde ont i öronen när jag svalde. Och av att jag frös som en hund. När vi gick upp kände jag mig överkörd av en såndäringa som platta till asfalt. Kommer inte på vad det heter. Ont i hela kroppen. Och då förstod jag ju att det var feber i min arma kropp. Hela 38,6 grader.
Jag minns knappt senast när jag hade feber. Men jag är rätt säker på att pappa fortfarande var i livet. Så inte på de senaste 10 åren.
Jag kände bara "nej, nej, nej". Sjuk och ensam hemma med en pigg Sixten hela dagen. Daniel är borta över natten och det är ju så typiskt att jag inte ska vara på alerten då.
Jag är ju fasansfullt rädd att jag ska smitta Six. Det blir verkligen en obehaglig flygresa för honom om han är förkyld. Jag försöker hålla mig borta från pussar och kramar, men det är inte helt lätt. Och jag har under dagen kommit på hur ofta jag har delar av hans mat i min mun, och mina bestick i hans mat.
Efter en plågsam dusch och frulle med Alvedon gjorde jag Sixten sällskap under hans förmiddagsvila. Det har varit min plan idag för att överleva dagen - vila när Sixten vilar.
Jag kände mig lite piggare som tur var. Efter Sixten ätit gröt gick vi ut och han gick direkt till poolen. Så det var bara fylla upp den och svida om och hoppa i. Och det var så skönt. Varmt vatten och solen värmde huden.
Sixten fick prova sin outfit för nästa vecka. Jag avskyr verkligen att smörja in med solskyddsfaktor. Jag drar mig in i det längsta. Enbart för att det är så äckligt kladdigt. Och på detta sätt behövde jag bara smörja ben, armar och ansikte.
Efter lunch och eftermiddagsvilan gick vi ut igen. Sixten fick härja fritt i husbilen, för det är ju något han älskar. Och då, precis som i poolen, behövde min insats som lekledare vara minimal.
Sen gick vi till grannen där Sixten snek åt sig eftermiddagsmellis. Och vips så var klockan halv sju. Ett bad, välling och sedan stöp han i säng.
Jag har röjt upp här hemma och ska snart göra Sixten sällskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar