Jösses, vilken härlig semester vi haft. Det var längesedan jag kände mig så pigg och utvilad som jag gör just nu. Ja, inte sedan innan jag blev gravid. Och det är ju ett bra tag sedan nu. Det krävdes en vecka med vila och värme.
Det var med spänning vi satte oss i flygplanet förra måndagen. Hur skulle det gå att flyga med Sissen, undrade vi alla. Man har ju hört och sett många skräckresor med barn. Men Sixten somnade innan vi ens lyft och sov sedan i nära två timmar. Han upphör aldrig att förvåna mig, det där barnet.
När han vaknat fick han mat och sedan busade han med Karin som satt bakom, tittade i böcker och tittade ut genom fönstret.
När vi gick ner för landning satt han och pratade och brummade och när han började klia sig i öronen drack han lite vatten och sen var det inget mer med det. Helt förvånade var vi.
Vi har bott i Matthias pappas hus och vi har haft det så lugnt och skönt. Inga tider att passa och bara solat, badat i havet och poolen, shoppat lite och ätit och druckit gott.
Huset vi bott i är beläget högt uppe på ett berg med en ljuvlig utsikt över havet. Jag vande mig inte på en veckas tid utan blev helt tagen varje gång jag tittade ut genom fönstret eller gick ut på terrassen.
Sixten tyckte att det var lite kallt i både poolen och havet. Men han badade ganska bra ändå. Vi har ju haft 30-35 grader varje dag, så vi ansåg att han gott kunde svalka av sig lite. Han, å andra sidan, har verkat helt oberörd av värmen. Han har struttat runt naken eller i sin blöja och verkat tycka att det varit toppen.
Sixtens hår har blivit så långt och hans lockar i nacken får mig att dö söt-döden. Och så lockar det upp sig runt kepsen. Får mig osökt att tänka på hockey-killarna.
Igår hann vi sola och bada i poolen innan det var dags för oss att åka till flygplatsen. Det kändes pissigt. Jag vet inte hur många gånger under veckan jag utbrustit "Det här är livet!" när jag lagt mig i solen efter att ha svalkat mig i poolen. Jag hade lätt kunnat stanna i en vecka till, som Karin och Matthias.
Vi var hemma här i huset klockan 2 i natt. Jag fick ställa klockan på 8 för att åka till stan och göra naglarna på förmiddagen. Jag passade på att storhandla, eftersom vårt kylskåp ekade tomt. Och då! Min kundvagn försvann. Jag trodde jag fått en stroke först. Och sen tänkte jag att någon tagit fel, som mamma brukar göra då och då. Så jag gav mig ut för att hitta min vagn. Och vad hittar jag då mellan hyllorna? Jo, Lena spena som står och fnissar med min vagn. Jag älskar spontanträffar. Och som jag längtat efter henne! Jag blev mer glad för att träffa henne än att jag hittade min vagn. Ha!
Vi har även hunnit med ett besök på BVC för en extravägning av Sixten. Han hade gått upp bra och fick godkänt.
Eftermiddagen och kvällen har jag ägnat åt att packa upp och tvätta. Det är såklart tvätt kvar att tvätta, men annars finns nu inget spår av att vi varit på utomlands. Om jag inte tittar mig i spegeln och ser min bränna. Mohahaha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar