Jag känner att jag är lite bitter för att Daniel jobbar extra så pass mycket på sin semester. Eller bitter och bitter... Jag tycker att det är så himla fasa hemskt tråkigt. Det är ju inga fyra veckors semester tillsammans och inte heller är det någon sammanhängande ledighet. Vi hade kunnat vara hos K-stin med husbilen nu. Men i nästa stund så tänker jag att jag ju i alla fall inte är ensamstående (vilket jag mycket väl skulle kunna vara så som jag beter mig ibland) och han kommer ju trots allt hem.
TUR att jag inte sitter i sjön bara för att jag är gräsänka. Lena Spena var ju min andra hälft långt innan Daniel kom in i bilden och bara för att han kom in så försvann inte hon. Och vem är gladare för det än jag?
Eftersom solen sken bytte vi kaffe-date mot strand-date. Jag trodde att jag skulle frysa ihjäl där ett tag. Vinden var inte nådig. Men jag tänker som bekant alltid "solen tar ändå" och bet ihop med knottrig hud.
Six tyckte i alla fall att det var toppen att få leka i sanden.
Han, som knappt badade i Spanien, var inte så intresserad av att bada. Inte heller jag. Jag är ingen badkruka och hade jag inte varit i Spanien och blivit bortskämd hade jag doppat mig. Nu tog det emot något fruktansvärt. Fifan.
Vi hade det väldigt mysigt. Lena hade med sig kaffe och bullar och vi låg och tittade på barnen när de lekte och snicksnackade. Underbart.
När Sixten och jag kom hem städade vi hela huset. Tur att Lena inte kom hit på kaffe, som det var tänkt. för yscha vad det såg ut, såg jag när jag tittade lite närmre. Sixten travar ut och in med skorna på och jag fäller mina hårstrån högt och lågt. Och det är ju trotsa allt fredag. Nu är det helg-fint i vårt hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar