Vi har ju alltid sagt, lite halvt på skämt naturligtvis, att "den som väcker honom få ta honom". Sixten alltså. Sent igår kväll när Daniel kom hem råkade han väcka Sixten och då sa jag på blodigt allvar "du väckte honom, du får ta honom". Jag var sååå trött. Det var ju naturligtvis Daniel också, han som jobbat i 12 timmar.
När Daniel la över Sixten i vår säng sa han att Sixten var glödhet. "Ja, ja" tänkte jag. Han är väldigt varm av sig, så det är inte ovanligt alls.
Sixten ville inte alls ligga och mysa med sin far utan kröp så nära, så nära mig. Om jag inte varit på-gränsen-till-sammanbrotts-trött, hade jag tyckt att det var mysigt. Nu kom denna kokhete unge och drog mig i håret. Daniel somnade med en gång och jag kände hur ilskan kokade i mig. Och Sixten, han drog och drog och tvinnade mitt hår. Jag kände ju hur varm han var i ansiktet och jag trodde att jag smort honom för dåligt och att han bränt sig när vi var på stranden. Tänkte att han säkert såg ut som ett stopp-ljus i ansiktet, och fick med ens dåligt samvete och kände mig som världens sämsta mamma.
Sixten somnade aldrig om. Jag såg hur han låg och tittade medan han grejade med mitt hår. Daniles djupa, sovande andetag stressade ihjäl mig.
Det var inte underbart att Daniels väckarklocka väckte oss alla tre halv 8. Jag och Sixten kan kanske ha knaprat ihop 2-3 timmars högst osammanhängande sömn under natten. Till på köpet låg barnet vårt i en stor pöl av något som hans, idag överfulla, blöja i vanliga fall brukar absorbera. Det var bara att gå upp.
När jag bytte och fixade till Sixten tog jag tempen och det visade sig att han hade 38,9 i feber. Min lille skrutt. Inte alls bara varm och inte alls bränd av solen.
Han fick alvedon och frukost, och innan vi gick ut och gick vår morgonpromenad fick jag bädda ur så mycket som fanns i sängen; madrasskydd, täcken och kuddar. Tvättmaskinen har verkligen gått varm idag. Det kommer kännas härligt att krypa ner i en otroligt renbäddad säng ikväll.
Vi fick såklart ställa in alla dagens planer. Vi skulle åkt till Ananthi på förmiddagen och ikväll skulle vi åkt till Daniels föräldrar och grilla. Jag hade verkligen sett fram emot båda delar. Men istället hänger vi här hemma, jag och pipis, och hoppas på att febern blåser bort med stormen som härjar här utanför huset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar