I tisdags var det fyra veckor sedan jag sprang. Jag kan knappt förstå att jag lyckats överleva detta träningsförbud. Jag har ju inte ens varit ute och gått. Men nu har jag vilat min hälsena så som doktorn ordinerade, och hälsenan har känts bra i snart två veckor.
Igår gick Sixten och jag en morgonpromenad för att känna på hur hälsenans status. Och mjohodå, kändes inget. Vi gick en försiktig promenad på 5 kilometer. Så skönt!
Idag gav vi oss ut på vår vanliga runda. Sixten sover numera inte så jag har ett trevligt sällskap under min promenad. Promenaden, som vanligtvis brukar ta dryga timmen, tog idag nära två timmar. Men vi stannade och plockade smultron, pratade med folk vi mötte och stannade till hos mamma för att hämta vatten och titta på kossorna.
Jag fick en släng av ångest när jag såg lupinerna. Tänk när jag var ute och sprang i soluppgången och såg lupinerna från det att de började komma upp till det att de stod i blom och doftade ljuvligt. Nu ser de ut såhär:
Deprimerande.
Vi har varit ute i princip hela dagen. Fixat och donat. Six har hittat min smultronodling och har mer eller mindre länsat den på både mogna och omogna bär.
När Sixten sov sin eftermiddagsvila passade jag på att ta mig an husbilen. Jag har städat, skrubbat, tvättat, bäddat och packat i. Daniel har tvättat den utvändigt. Nu är den i tipp-topp och nästintill redo för take-off. Vi ska ju åka på måndag och Danne ska jobba hela helgen. Om jag tycker det känns som Daniel har semester? Not so much.
Helt spontant blev vi bjudna till David och Elin på grill nu ikväll. Sixten och Stella har ju alltid haft ett gott öga till varandra och nu var det längesen de fick hänga. De har lekt i sandlådan och busat runt. Gullungar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar