Nio kvar

Gudarna vet att Anna Lundell får kämpa för att gå upp och åka till jobbet om morgnarna. Min kropp känns som cement i sängen och mitt huvud är inte alls med på banan. Det gör mig smått förbannad faktiskt. Det här är ju inte "jag". Jag är ju piggers tös som älskar att åka till jobbet. Men det är väl bara inse att jag är lite trött och att jag känner mig sliten. Det ska bli skönt med lov.

Det som får mig att gå upp på morgonen är det faktum att jag inte varit sjuk eller hemma en endaste liten dag den här terminen. Trots illamående och äcklig trötthet (som gjort att jag somnat sittandes vid mitt skrivbord på jobbet) har jag varit på mitt arbete och gjort det jag ska, och oftast mer därtill. Då blir det ganska mycket prestige i att inte banga nu när det endast är fyra dagar kvar till julledighet. Det skulle ju vara som att springa ett maraton och ge upp och bryta 100 meter innan mål. Nej, det finns inte med på min karta.

Jag tror minsann att jag bara har nio lektioner kvar. Inte för att jag räknar. Men så kan det faktiskt ligga till. Och sen kanske det också kan vara så att jag kommer att jobba 13 veckor till efter lovet. Inte för att jag har räknat på det heller. Nej nej, jag är ju ingen räknare. Egentligen.

I eftermiddags möttes jag och Danne upp i stan för att träffa en jurist. Det är minsann ingen lätt nöt vi har att knäcka. Och det kändes skönt att gå till gymmet och träna och rensa huvudet efter det. Dessutom kändes det skönt att gå dit efter den här helgens goda och rikliga matintag. Inte för att jag hade gått upp något särskilt i vikt, men ändå.

När jag kom hem hoppade jag in i duschen, åt och tittade igenom reklamen, gjorde en sats julgodis och Dannes smörgåsar och sen satte jag på torsdagens avsnitt av Jul med Ernst och började slå in mina julklappar. Jag blev klar med alla klappar i torsdags, vilket känns väldigt skönt. Så nu återstår bara inslagningen.

Jag hann inte riktigt klart, så jag får fortsätta imorgon. För nu ska vi titta på några avsnitt av julkalendern.