Kanelbullens Dag

Det är äntligen fredag. Den här veckan har varit så sjuukt lång. Den har liksom aldrig velat ta slut. Och dagarna har varit evighetslånga. Jag tror att det beror på att jag kom in helt snett i den här veckan. Jag var inte redo för en ny vecka. Och jag har inte lyckats räta upp det. 

Det är bara att bita ihop och köra ändå. Jag har skött mitt jobb och gjort det jag ska. Jag har motvilligt tagit mig upp ur sängen på mornarna, jag har hållit mina sista utvecklingssamtal, jag har tvättat, plockat här hemma, ställt upp på skolfotografering gånger två, tränat, gjort smörgåsar och matlådor, besiktigat bil och allt sånt där. Det har bara krävt en större ansträngning än vanligt. Uschamig! En sådan här vecka vill jag inte ha igen. I alla fall inte en gång till den här terminen. 

Imorse var det något svårare än någon annan dag i veckan att gå upp. Detta på grund av att Daniel varit jourledig idag. Men upp och iväg jag kom. Jag fick dessutom gå ut och sätta mig i en varm bil. Min sötröv hade ställt dieselvärmaren åt mig. Så snällt och hur omtänksamt som helst. Bra start på dagen!

Och bättre blev den. För medan jag parkerade bilen på jobbet fick jag detta sms av K-stin:

Det är ju trots allt Kanelbullens dag! Grattis grattis!

Jag bytte in mitt bullogram till en bulle och köpte såklart en till Daniel. 

När jag kom hem fikade vi och sedan gav jag mig ut på en springtur. Skönt att springa ur mig veckan!

Daniel har under sin lediga dag påbörjat renoveringen. Så när jag duschat hakade jag på och började måla dörrlister. Nu är vi igång med nedervåningen! Heja heja!