... och det gör mig ju så glad! Den här veckan har, till skillnad från förra veckan, gått rasande fort. Och det är ju en bra sak. Trots förkylning har jag hunnit med mycket. Kan bero på att jag helt plötsligt får en massa tid över när jag inte kan träna.
Redan i onsdags skrev jag klart min inlämningsuppgift. Så grymt skönt! Den fick ligga och dra sig till idag, då jag skickade in den. Detta innebär att jag har hela helgen fri från plugg. Jag har naturligtvis jobb med mig. Men det är ju mer en regel än ett undantag.
Idag var jag på medarbetarsamtal. Det är lite trivsamt ändå. Det känns som man går i skolan och har utvecklingssamtal. Och det var ju liksom aldrig några tråkigheter på de mötena. Inte heller är det några tråkigheter på mina medarbetarsamtal så. Vi skrattade och fnissade, delade de flesta åsikter och min chef frågade: "Hur, Anna, har du blivit så klok?" Jag ba: "Jag vet inte. Det bara kommer till mig."
Jag har en stark längtan efter att få ta på mig löpskorna och ge mig ut och springa. Det är ju för sjuttsingen nio dagar sen jag tränade. Men jag är fortfarande inte helt kry, så jag får la va så vänlig och hålla mig lugn. Jag hoppas att det blir sol i helgen, för då ska jag gå ut och få mig lite frisk höstluft. Måste se upp för jägarna bara..
Jag har alltså inte fått springa in helgen idag. Däremot har vi som vanligt ätit tacos. Danne har dragit och jobbat, och jag ska snart vika in klövarna så jag är pigg imorgon. Då ska det renoveras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar