I mer eller mindre nio månader har jag gått där med magen i vädret och folk måste ju då ha tänkt att "hon är gravid". När jag var och handlade i onsdags slog det mig att jag inte är gravid längre. Jag gick omkring där på ICA och var ingenting. Eller jo, jag är ju mamma. Men det är inget som syns och det är ingen som vet det när Sixten inte är med.
Jag saknar min mage lite grand. Nu är jag liksom bara lönnfet och har en mage som känns som en bulldeg. Ändå har jag bara 1,7 kg kvar till dess att jag är åter på min startvikt.
.JPG)
Vems kropp är det där egentligen? Min, fast ändå inte. Jag längtar efter att få träna. Ta i så jag kräks. Göra något annat än att så på crossen. Tänk att få springa i skogen! Snart så..
Inatt har jag övat på att ta Sixten själv. Bäst att börja i tid tänker jag. Daniel börjar ju inte jobba än på några dagar, men jag och Sixten måste få till en rutin innan dess så det inte ballar ur när Daniel inte längre kan vara behjälplig. Jag vet inte vad det tog åt honom, för han skulle minsann äta två gånger under natten. Det är väl egentligen normalt, men ovanligt för oss. Men det gick så bra så. Vi ska nog klara oss fint.
När Sixten ätit frulle fick han ta sig ett bad. Han avnjöt det utan ett endaste litet skrik. Skönt för mitt mammahjärta kände jag. Han tyckte nog till och med att det var skönt och mysigt. Nu luktar han så gott så gott och är alldeles len.
Jag har varit hos mormor en sväng nu på förmiddagen, plockat och grejat lite här hemma, Daniel målar tak och Sixten sover. Vi ska snart bege oss till BVC för en extra vägning så vi får nog göra oss klara för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar