Sommarkänslor och dåligt väder

Igår när jag steg upp hade jag sovit fem timmar. Fem timmar och de var inte ens sammanhängande. Jag, som på äldre dagar gått och blivit sömnkänslig, kände mig mer död än levande. Daniel säger ofta till mig att jag måste vila när Sixten sover. Då vill jag bara vråla i falsett "Men tror du att Rom byggde sig självt?!" Men så vet jag att han bara vill väl. Det är ju när Sixten sover jag har möjlighet att göra saker.

Igår släpade jag ut trädgårdsmöblerna och tvättade dem. Men lite hjälp av mamma tvättade vi altanen och gjorde den sommar-klar. Därmed kunde vi sitta ute och äta middag för första gången i år. Passande nog åt vi sill och färsk potatis. Helt underbart! Sommarkänslor på den.

På kvällen var det städkväll på badplatsen. Jag tycker att det är lite jobbigt att gå på sådant där så jag hade lurat med båda mina syskon och David och Elin. I samlad trupp gick vi dit med våra krattor och grepar. "Nu intar vi Norge!" utropade Danne när vi gick. 

Städkvällen förlöpte bra. Vi krattade lite gräs; jag, Elin och Karin. Vi krattade väldigt vääääldigt noga. Så noga att vi inte hann med att göra något mer. Ha! Vi pratade faktiskt mest. Men vi blev bjudna på grillad korv av Byalaget ändå.

Idag har det, lite skönt nog, varit dåligt väder. Jag har passat på att göra sådant där man inte vill göra när det är fint väder ute. Jag och mamma åkte till Moholm och köpte gardintyg till köket. Det ekar något fruktansvärt där nere och lite gardintyg kan nog råda bot på lite av ekot.

När Jonna och Johan varit här och hämtat det gamla frysskåpet åkte mamma och jag till stan och uträttade lite ärenden. 

Nu i eftermiddag har jag bäddat rent i sängen och målat mina tånaglar, vattnat blommor och omorganiserat blommorna i fönstren. Jag har också plockat i ordning lite på alla grejer som ploppar upp här och var i huset.

Danne ska åka och jobba inatt och opassande nog måste Sixten tyvärr lämna vår dubbelsäng. Så nu undrar jag hur jag ska kunna somna helt ensam i denna stora säng. Vi har ju legat där och gosat alla tre i snart fyra veckor. Men imorse när jag vaknade hade Sixten ålat sig halvt ur babynestet och sov med rumpan och benen utanför det. Mitt täcke låg nästan över hans huvud och då bestämde jag att han inte får ligga kvar i vår säng något mer. Detta lilla liv. Han växer för fort.