Sixten vaknade halv sju imorse och då tänkte jag att "det här kan bli en bra dag!". Det är mina tider det! Men sedan spårade det ur. När klockan var 11 hade jag inte fått något gjort eftersom unge herr Lundell skulle äta precis hela tiden. Så brukar det ju inte vara. Förmiddagarna brukar vara min fixartid.
Det är lite jobbigt, måste jag erkänna, att jag inte kan planera och bestämma själv över min tid. Jag som brukar ha mina inrutade rutiner. Men det kan jag ju glömma. Sixten bestämmer. Synd bara att han inte har en sådan där mat- och sovklocka som Skalman har.
Men så ordnade dagen upp sig ändå. Jag har hunnit med jättemycket idag. Jag har sovit i solen, tvättat och vikt tre tvättar, bäddat rent i sängen och städat övervåningen, skruvat fast fönsterbrädorna i matrummet, gått en liten promenad med Sixten och hämtat hem ett dörrhandtag och monterat det på våra nya glasdörrar, varit uppe på garaget och letat fram kvarvarande lister som pappa lagt där samt badat Sixten.
Jag har en liten form av tvångstanke och har haft det ända sedan Sixten kom till världen. Det är att han ska ha frisk luft varje dag. Om jag inte går ut och går så bäddar jag ner honom i vagnen och ställer ut honom att sova ute. Barnet ska ha frisk luft och det är ett måste. Jag och mina idéer.
Nu när det har varit så fint väder ett par dagar ställer jag honom i skuggan och placerar mig själv i solen. Win win situation.
Nu har jag och Daniel ätit pannkakor och tittat på film. Sixten är iklädd pyjamas och har ätit. Jag borde gå och lägga mig nu när han sover, men någon har vänt lite på mitt dygn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar