Barnets bästa i främsta rummet

Det är så konstigt hur vissa dagar kan kännas långa medan andra känns som raka motsatsen. Igår var det en lång dag och jag hann med massor. Idag har det varit en kort dag och jag har typ inte gjort något vettigt. 

En sak har jag dock fått gjord som varit behövlig i över en månad - jag har fått mitt hår klippt. Alltid på tok för sent, men bättre sent än aldrig. Jag har inte varit hos frisören på säkert ett år utan, likt förr i tiden, låtit mamma hålla i saxen. Det spar jag både tid och pengar på. Win win igen!

Sixten har gått och blivit ännu mer närhetsgalen. Han, som under den senaste tiden, velat ligga själv kan nu helt plötsligt inte somna om han inte är i famnen. Inatt har jag suttit med honom i famnen tills han somnat om när han ätit. Och jag fick flytta från solen till skuggan för att han skulle bli nöjd. I skuggan är det dock mygg så vi fick sitta under vagnens myggnät. 

Men vad gör jag inte för att han ska vara nöjd? Helt enligt barnkonventionen - barnets bästa kommer i främsta rummet, något mamma uppfostrat mig och mina syskon efter.

Nu ikväll har jag förberett lite för att min och Sixtens morgondag ska förlöpa så friktionsfritt som möjligt. Förberedelser är A och O för att det inte ska bli kaos och köra ihop sig när vi bara har varandra. Vi vaknar ju och är lika hungriga båda två. Och alla som känner mig vet att jag hungrig inte är att leka med. Tyvärr har Sixten ärvt detta efter mig. Rödflagg för oss båda är ingen bra kombo.

Sen har vi kört vår vanliga kvällsrutin som består av närhet. Så mysigt så! Han är min lilla grodkråka. Jag är helt kär i den här lilla människan.