Och där stöp jag i säng efter en lång dag i renoveringsklänningen. I nära 12 timmar, med två korta uppehåll för kaffe- och födointag, har jag och Karin målat och tapetserat. Vi har verkligen kört järnet och när klockan var typ fyra kom vi på att vi kanske borde äta. Hör och häpna! Jag var så inne i det vi grejade med att jag glömde äta.
Nu är jag helt slut. Det tar på krafterna att hålla igång som vi har gjort. Fart upp och ner på stegar, spacklat och slipat, tejpat och målat. Men den stora utmaningen var ju ändå tapetseringen.
Varken Karin eller jag hade tapetserat innan, men Karin har, när vi pratat om det innan, sagt att det får bli som det blir. Skönt, har jag tyckt. Ingen press. Men när vi väl stod där sen med tapetrullar, klister, rakblad, vattenpass, vinkelhake och linjal ändrade hon inställning och blev värsta pedanten.
Jag då, bara asgarvade när vi fipplade och limmade uppåt väggarna. Inte blev det bättre av att Karin är väldigt rolig och kan kläcka de mest oväntade kommentarer. Jag skrattade så mycket att jag var till ingen nytta alls ett tag.
Vi har haft en väldigt rolig dag tillsammans och det vi har gjort blev otroligt fint. Till och med tapetseringen.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar