Imorse när jag skulle åka till jobbet och gick utanför dörren satt en av mina grannar, ålder äldre, ute på loftet och drack kaffe. Hon satt där i sin morgonrock och bläddrade i tidningen och smuttade på sitt morgonkaffe. När jag stormade ut med mina väskor och lunchen i högsta hugg, tittade hon upp och hälsade glatt.
På vägen ner till bilen kunde jag inte låta bli att fundera över när, och om, jag någonsin kommer att finna sådan lugn och ro. Jag har alltid något jag ska göra. Är det inte åka och jobba, så ska jag träna i någon form och helst innan frukost, duscha och om solen skiner skynda mig ut till den. Helst ska jag vara klar med allt detta innan klockan 9.
Kanske jag måste bli pensionär innan jag finner denna ro i kropp och själ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar