Idag skyndade jag mig hem från jobbet för att jag och Karin hade bestämt en lunch-date. Den där sushi-lunchen som inte blev av förra veckan blev istället idag. Herregud, vad gott det var! Men jag måste verkligen träna på att äta med pinnar. Karin skämdes över mig och det tog väääääldigt lång tid för mig att få i mig maten.
.JPG)
Jag är (har varit?) nere i djupa dalen sedan ett par dagar. Jag har inte velat göra något och tyckt att allt är skit och tråkigt. Jag har legat med huvudet på mitt skrivbord på jobbet, legat i soffan så Daniel tvingats tvinga upp mig och jag har legat med huvudet på köksbordet. Tappat nästan hela talförmågan också. Trots detta lyckades Karin locka fram det bästa ur mig och hon fick mig till och med att skratta högt idag. Jag fick i min tur henne, dock på bekostnad av Daniel, att skratta så pass att hon fick köra intill vägkanten och stanna för att skratta klart, då hon inte kunde köra under det hysteriska skrattanfallet.
Det måste vara vid sådana här tillfällen mamma får bekräftat att det var
en fasa tur att hon och pappsen inte nöjde sig med ett barn, och att de
gjort ett bra jobb med oss båda. För fastän vi är olika som natt och
dag har vi alltid fantastiskt roligt ihop.
Jag har ännu en kväll av egentid. Danne ska på svensexa imorgon som har en tidig start i Falköpingstrakten, så han har redan dragit sig ditåt. Själv ska jag snart krypa till kojs och hoppas på att min resa upp ur dalen började idag, och att jag kommit en bit på väg när jag vaknar imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar