Dreamhack Masters

Om någon hade frågat mig, för typ tre år sedan, om jag skulle vilja gå på Dreamhack hade jag skrattat högt och sagt "aldrig i livet". Men tänk, vilka vändningar livet kan ta. I fredags efter jobbet åkte Jesper och jag till Stockholm. Så roligt! Jag älskar att åka på roadtrip. Det är så mysigt att sitta i bilen och lyssna på musik, stanna längs vägen och äta och sitta och småprata.

När vi checkat in på hotellet i fredags kväll gick vi över till hotellet där Jespers bror och kompisar bodde. Där bodde också spelarna från de bästa CS-lagen i världen. Vi slog oss ner i hotellets bar och kändisspanade. Fastän jag sett otaliga CS-matcher på TV:n och känner igen flera spelare blev jag inte lika starstrucked som mitt sällskap. Men det var roligt ändå.

I lördags var det så dags för oss att gå till Globen. Vi var ute i god tid, men fick ändå stå i världens kö. Jag råkade tappa min biljett som blåste iväg och försökte stoppas av inte mindre än tre personer, men ingen lyckades och jag fick ta löpet efter. Det är ett äventyr att vara med mig. Jesper förvånas inte ens längre.

Det bjöds på en öppningsshow som heter duga. Alltså, det var så mäktigt! Jag hade gåshud.

Det var matcher hela dagen, och vi gick bara ut ur Globen för att äta middag. Tråkigt, tänker du säkert nu. Men nej, det tyckte inte jag. Dels för att Jesper har lärt mig tillräckligt mycket om spelet för att jag ska tycka att det faktiskt är intressant. Dels för att jag aldrig tycker det är tråkigt att vara med honom. Vi drack kaffe, åt popcorn, tog en öl, åt godis och hade det så bra så.

Efter att vi gått och ätit på kvällen kände jag mig dock nöjd. Jag är inte van att sitta stilla en hel dag. Jag blev rastlös. Jag gick till hotellet och de andra gick tillbaka in i Globen för att se dagens sista match. Men Jesper kom och gjorde mig sällskap efter ett par timmar och vi bäddade ner oss i sängen och tittade på film. Mysigt!

Igår bjöd Stockholm på strålande solsken. Vi åt frulle, checkade ut, lämnade väskorna i bilen och gick till Globen.

Finalen spelades klockan 18 och var slut runt 21. 

Vi var hemma vid halv ett inatt, så jag har inte varit piggast i Götene idag. När klockan ringde imorse trodde jag att jag aldrig skulle ta mig ur sängen. Med en lätt känsla av illamående har jag överlevt dagen och gjort det som förväntas av mig. Men det blir tidigt i säng ikväll kan jag lova. Och det var så värt det. En upplevelse som var värd en trötthet.