Den här känslan jag kunde känna förr - att jag kände mig nöjd och fick en härlig känsla i själen - infinner sig oerhört sällan nuförtiden. Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag har hunnit med att göra under en dag, känslan över att jag är nöjd infinner sig nästan aldrig. Det är oerhört enerverande för mig. Det tär.
Jag har alltid haft höga krav och förväntningar på mig själv. Jag tycker att man ska ha det. Varför nöja sg med mindre? Folk i min omgivning har påpekat då och då att det kanske inte är riktigt bra för mig. Bitvis, när jag känt mig stressade och känt att jag knappt haft näsan över vattenytan, har jag kunnat hålla med.
Det slog mig härom veckan att jag inte känt lugn och ro i själen på länge. Det var när jag tränat, städat hela huset, bytt i sängarna, tvättat och städat kylskåpen. Och ändå inte kände att jag kunde vara nöjd. Det spelar ingen roll hur mycket jag fått gjort, jag känner att hela tiden att jag borde gjort mer.
Jag såg en lista på Instagram igår som jag kände att jag kanske måste anamma om jag inte ska gå under. Eller i alla fall om jag ska bli en mer harmonisk människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar