Det finns ju faktiskt en och annan fördel med att Daniel inte varit hemma på en vecka. En fördel är att ingen sak ligger på fel plats här hemma. Ja, alltså som jag tycker är fel plats. Men den största fördelen är ändå att jag verkligen verkligen jättelängtar efter honom. Vi har ju sågs ju en sväng i helgen och i förrgår, men ändå. Han är mer än välkommen hem.
Det har inte varit varken jobbigt eller svårt att vara ensam hemma med Sixten. Han är ju liksom inte så svår att ha att göra med. Däremot har det varit rätt så tråkigt. Det är ju ändå en liten höjdpunkt på dagen när Daniel kommer hem från jobbet, och det är något jag väntar på.
Idag går Daniel av jouren och kommer till på köpet hem tidigare. Wehey! Vanligtvis brukar vi fira dessa jouravgångar, men jag ska gå på power ikväll eftersom jag inte kan gå på lördag eftersom Daniel ska jobba hela dagen.
Idag har jag börjat med en ny morgonrutin. Eller ja, det är på prov än så länge. Istället för att få flaskan framför Nyhetsmorgon tände jag ljus och gjorde mys i köket och han åt gröt och jag drack en kopp kaffe. Hoppas hoppas hoppas att detta ska få honom att sluta kräkas i tid och otid. Känns ganska onödigt att han börjat spy nu (sedan en månad tillbaka) när han inte gjort det tidigare i sitt unga lilla liv.
Sen gick vi ut på en promenixus. Galenpannan ligger fortfarande ute i vagenen och sover fast vi kom hem för över en timme sedan. Tröttmössa. Jag har hunnit duscha, äta frukost, prata med sjukvården och vikt en tvätt. Jag ska gå ner och förbereda dagens middag och göra puré till Sigge medan han nannar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar