När jag i vaket tillstånd ska försöka komma ihåg hur han röst lät, så går det inte. Men i drömmen är allt kristallklart. Rösten, hans rörelser, hans minspel och små detaljer som jag glömt kommer tillbaka och det känns helt fantastiskt. Jag är så glad att mina minnen av pappa finns kvar långt bak i hjärnan fast jag inte kan komma ihåg alla små detaljer när jag är vaken.
Nu när jag har drömt om honom känns han.. inte lika död. Han känns inte lika långt borta. Och det är ju alldeles ljuvligt.
Sixten och jag är hemkomma från Gudhem sedan ett par timmar. Jag har packat upp och plockat lite här hemma. Jag ska ju få besök av mina tjejer imorgon! Sixten har fått en skorvbehandling och ett bad. Nu sover han gott i sin säng och jag sitter framför Farmen och äter riskaka.
Imorgon ska vi till BVC för en extra vägning eftersom Sixten gått ner i vikt senast. Sen kommer mina tjejer hit för att dricka förmiddagskaffe och på eftermiddagen kommer Stor-Plutten hit. Om jag är sällskapssjuk? Ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar