Hittills har den här veckan verkligen varit upp och ner och bakochfram. Måndagen var så konstig så jag vet inte vad. Jag vaknade liksom inte på hela dagen. När jag FaceTime:ade med min syster, som är i Indien, frågade hon om jag var sjuk. Såg tydligen väldigt sliten ut.
Sixten, jag, Elin och Stella var och badade i måndags. För att inte kränka mitt älskade barns integritet så ska jag inte avslöja några detaljer, men det slutade med kaos. Annars gick själva badet bra. Sixten sprattlar inte ens som en fisk på land när man häller vatten på hans huvud, och han dyker utan problem.
Måndagar är ju egentligen min spring-dag, men Daniel har börjat träna för Vasaloppet och skulle åka skidor efter jobbet i måndags. Hans förslag var att jag skulle springa när han kommit hem, men då var klockan nästan 20. Inte så sugen på att ge mig ut då faktiskt. Och lika bra var väl kanske det med tanke på den dagens form. Jag tog liksom till och med balsam före schampo när jag duschade på kvällen. Förvirrad människa.
Igår var det en mycket bättre dag. Sixten vaknade dock snortidigt, men det var bara bra. Det gjorde att vi hann gå ut och gå innan vi skulle åka till stan. Sixten och jag brukar ligga och mysa lite innan vingård upp, men så fort jag tänder lampan är det som att sätta på en Duracell-kanin. Han är verkligen aktiv det där barnet. Och förra veckan lärde han sig att resa sig ordentligt, och numer det det enda han vill hållas med.
När jag duschat och ätit frulle åkte vi till Sven. Sixten stannade kvar och umgicks med sin morbror medan jag var på sjukhuset. När vi kommit hem dammsög jag hela huset och tog tag i tvättkorgen. Så skönt i min själ!
När Daniel kommit hem drog jag på mig löparkläderna och min super-pannlampa och gav mig ut på en springtur. Det kändes så himla lätt att jag höll på att springa samma runda som jag går på mornarna, men sen hindrade jag mig själv och tänkte att det förmodligen skulle ha dödat mig och visst vore det väl trevligt att för en gångs skull känna att det gått lätt. När jag kom in vrålade jag högt till min familj " Det gick så jävla bra!" Sen duschade jag och gjorde kvällsmat till oss alla av ren lycka.
Imorse vägde jag mindre än vad jag gjort på jag vet inte när. Sixten var så himla trött att jag inte kunde tagit mig ut snabbt nog. Han somnade innan vi ens kommit upp för backen, vilket tar två minuter. Sen sov han hela rundan och medan jag skottade och gav fåglarna mat. När jag duschat och vi ätit frukost åkte vi till stan och veckohandlade. Sixten underhåller folket runtomkring medan jag betar av listan. Det är så vi jobbar.
Han somnade i bilen hem så jag la över honom i spjälsängen när vi kommit in. Jag plockade in varorna och städade toaletterna. Sen hörde jag att han var vaken, så jag gick in i sovrummet och möttes av det här:
Imorgon går Daniel på jouren och ska därför bo hos sina föräldrar i en hel vecka. Det känns jättetråkigt. Men jag tror att det känns mer tråkigt för honom. Jag menar, vara utan mig och Sixten. Vilken mardröm. Ha! I alla fall vara utan Sixten. Vi ska hur som helst "fira" att han börjar jouren imorgon genom att äta god mat ikväll. Det händer i och för sig inte så jätteofta att vinäger äcklig mat, men ah, ni fattar.
Och just det! Igår var det första gången Sixten började krypa på riktigt. Förra veckan tog han bara tre-fyra krypsteg innan han ålade igen. Idag går det som hejsan. Nästan i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar