Om jag någonsin har trott att jag haft nackspärr förut, så kan jag nu konstatera att det har jag ej. Igår när jag duschade så kände jag att det började kännas lite konstigt i hårfästet på höger sida i nacken. Och under kvällen blev det bara värre och värre. För att inte tala om inatt. Jag har nästan inte sovit någonting. Den smärtan. Helt obeskrivlig. Alvedon hjälpte inte och jag kunde inte ligga på något sätt utan att det gjorde fruktansvärt ont. Inte kunde jag sitta heller.
Jag grät för att det gjorde så ont. Jag minns inte när jag grät för att jag hade ont senast. Jag grät liksom inte ens när jag skar upp hela min häl. Daniel var inte hemma heller och när jag ringde till honom imorse kunde jag inte ens förklara situationen utan att börja gråta.
Jag låg och planerade vikarieinstruktioner inatt - för hur skulle jag kunna jobba? Men så kom jag på att allt låg på jobbet och att jag inte ens hade datorn med mig hem. Så jag fick ju bara ge mig upp och iväg. Värsta trafikfaran var jag också, eftersom jag inte kunde vrida huvudet åt höger.
Under dagen har jag googlat lite och det stod att det var bra att man rörde på sig, så jag åkte till gymmet och crossade i 50 minuter. Och whola! Jag kan vrida, men inte luta, på huvudet.
Nu håller jag på och grejar lite här hemma. Packar och vattnar blommor och lite så. För imorgon bär det av!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar