När jag var i stånd att ställa alarmet igår kväll fick Daniel syn på vad jag höll på att göra och utbrast:
- Vad gör du? Du ställer väl inte klockan? Du ställer inte klockan! Du är sjuk och ledig imorgon. Sov ut!
Det är inte så ofta Daniel talar till mig med den bestämda rösten, så jag tänkte att det var bäst att göra som han sa. Det resulterade i nära 11 timmars sömn. Jag behövde väl sova då antar jag. Och inget botar en förkylning lika bra som sömn.
Nu har jag duschat och ätit frulle och har bäddat ner mig i soffan för att läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar