Sugmärke och semla

Den här dagen blev inte riktigt som vi tänkt. Sixten började igår kväll att stöka och böka, och natten fortsatte likadant. Snuvig och täppt och hostig. Imorse vaknade han och ville inte gå upp. Han låg och bara gosade i nästan hel timme.

Daniel ropade hej då när han åkte och jour-jobbade och efter en segstartad morgon gick Sixten och jag gick ut och gick en morgonpromenad. Frisk luft är bra, tänker jag.

När vi kom hem duschade jag och sedan åt vi en lång härlig söndagsfrukost medan solen sken in på mina tulpaner. Så ljuvligt!

Eftersom jag hade övervåningen kvar att städa så gjorde jag det. Sixten skulle såklart hjälpa till. Jag hade inte tålamodet att vänta ut honom så jag gick ner och hämtade den andra dammsugaren. Man får välja sina strider. Jag väljer att ta striden om att man inte får klättra upp i handfatet via bidén.

Minuten efter att jag tagit den här bilden råkade Sixten sätta dammsugaren mot underarmen. Vilket liv det blev på honom. Jag trodde att han hade råkat vika slangen och att det var därför dammsugaren vrålade. Jag ba, utan att titta, "det är inget farligt, Sixten". Sen såg jag varför han skrek så. Ha! Gode gud. Jag trodde att han aldrig mer ville dammsuga, men det visade sig att det räckte med att byta dammsugare med honom.

Vi skulle egentligen ha gått på dop idag. I brist på kakor och doptårta gjorde jag semlor som vi åt när Daniel kommit hem. Premiär för Sixten! Han fick dock ingen mandelmassa i sin. Någon måtta får det vara.

Han åt inte så mycket av den, men hans blick. Obetalbar. Min lille gosegris.

Vi fick precis kakor från dopet hemlevererat av Ananthi. Så himla snällt. Imorgon är det måndag och då är det socker-stopp. Hur nu det ska gå då det är vab för min del. Ska bara åka en sväng till jobbet på morgonen.