Det enda jag gör nuförtiden är att jobba, ta hand om min familj. Väldigt lite tid läggs på att äta och sova och ingen tid läggs på mig själv eller mina vänner. Så tråkigt, har jag börjat tycka. Det grå ju ha det så ett tag, men nu har jag fått nog.
Jag hade medarbetarsamtal i fredags och då pratade vi lite om detta, jag och min rektor. Dags för mig att jobba mindre och prioritera mig själv, var hans allmänna råd. Och eftersom vi är i skolans värld så ska råden följas om jag inte kommer på något annat sätt som gör att kraven i de allmänna råden uppfylls. Och jag har liksom inget bättre förslag så..
Annars då.. Jorå. Jag vab:ade för första gången i måndags. Dock bara en och en halv timme, men ändå. Premiär ju! Sixten fick en tid hos doktorn för sin hosta, så jag fick åka hem lite tidigare. Ny hostmedicin och ett stick i fingret. Vi passade också på att prata om allmäntillståndet och då bestämdes det att ett blodprov för att utesluta glutenallergi skulle tas. Men det gjorde vi inte i måndags, utan i onsdags eftersom hon som är bäst på att sticka små barn i armen var ledig i måndags.
Mitt lilla barn. Han förstod vad som komma skulle redan innan han såg sprutan och inte ens youtube-klipp på traktorer kunde få honom på andra tankar. Tårarna sprutade. Men han satt stilla och det hela var över på ett ögonblick. Han fick ett jätteplåster som störde ihjäl honom.
I torsdags jobbade jag sent då vi hade föräldramöte. Det har varit många sena kvällar den här terminen och jag tycker det är astråkigt och hemskt att inte få natta Sixten. Men nu är det bara två sena kvällar kvar innan jul. Som jag vet om i alla fall.
I fredags åkte jag direkt från jobbet till Kristinehamn för att hämta upp Daniel som lämnat in husbilen för vinterförvaring.
I lördags började Sixten och jag dagen med en morgonpromenad. Kallt och dimmigt, men ack så skönt. När vi kom hem åt jag en banan och sedan gav jag mig ut på en löptur. Det var ett tag sedan, 11 september närmare bestämt, så det gick som förväntat. Sjukt jobbigt. Men härligt! Jag är ju lite självmordsbenägen som springer i skogen under älgjakten, men jag tänkte att om jag inte sprang så fort så kunde jägarna inte tro att jag var en älg. Snarare att de skulle tänka att jag var en sengångare.
Jag passade på att jobba lite medan Sixten sov och sedan var det dags för oss att åka på kalas för att fira att Daniels mamma och syster fyllt år.
Även idag började vi dagen med en morgonpromenad. Idag fick vi dock sällskap av solen. Fantastiskt!
Sixten är fascinerad av alla flyttfåglar som övernattat i sjön under natten och som vaknar och flyger iväg under våra morgonpromenader. Idag vinkade han hej då till dem och jag höll på att dö söt-döden.
När jag duschat och vi ätit frukost åkte jag till stan och handlade. Inga blöjor och ingen välling. Inte hållbart. Jag hann också med att bädda rent i sängarna, tvättat och lagat mat. Jag fick suverän hjälp med middagen.
Efter maten var det dags för oss att för andra dagen i rad åka på kalas. Idag för att fira att Sixtens syssling Stella fyllt år i veckan.
Nu är jag laddad för en ny vecka. En fullspäckad sådan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar