Veckans och dagens

Det är galet vad fort veckorna går. Om tiden ska gå såhär fort kommer jag snart att vara pensionär.

Det har varit intensiva dagar. Jag har jobbat som en tok och i onsdags träffades Lena och jag för att gå en promenad. Vi hade inte setts på tre veckor och en prat-promenad med henne var mer än välbehövlig.

Jag känner mig som en parasit. Suger ur energi från alla i min omgivning. Jag har varit hostig och snuvig i snart två veckor, så inte har jag kunnat springa mig till energi. 

Jag väntar så på att jag blir van att inte bara ha mig själv rodda på morgonen, att Sixten inte ska punktera mig med sin gråt varje gång jag lämnar honom på förskolan, att jag ska få rutin på att jobba och vara mamma.

Så skönt med helg det är ändå. Jag var inte hemma från jobbet förrän 20.40 i torsdags eftersom jag hade utvecklingssamtal. Låång dag. Jag var så trött när jag kom hem att ögonen stod i kors. 

Igår fick jag väcka Sixten och ge honom frukost på sängen. Det var ju trots allt fredag och sista dagen innan semestern. Bra start på dagen. Så mysigt!

Efter jobbet åkte jag och gjorde naglarna och handlade. Jag stannade till hos Ananthi på vägen hem för att låna deras rese-sulky. Jag ville inte stanna med risk för att smitta ner dem. Och den lilla lilla bebban. Men Ananthi lät mig hålla i flickebarnet ändå. Snussigt som bara den. Jag vill också ha!

När jag kom hem duschade jag och Sixten och sen var det typ dags för honom att sova. Jag och Daniel åt tacos och firade att det var 5 år sedan vi träffades.

Imorse startade Sixten och jag dagen med en morgonpromenad. Soligt och härligt! 

När jag duschat och vi ätit frulle bytte jag i sängarna, la in en tvätt och städade jag. Medan jag dammsög trappan somnade Sixten i soffan. Jag fick så dåligt samvete när jag kom upp och fick se honom sitta såhär. 

Världens sämsta mamma som inte ens tar tid att nanna sitt barn.

Jag hängde tvätten, åkte till stan för att hämta mamma och gå till apoteket och sedan hem och laga mat, fortsätta städa och sen gick Sixten och jag ut. Jag ställde in utemöblerna och tog bort sommarplanteringarna. Nu är det liksom höst. Eller i vilket fall som helst kommer det att vara det när vi kommer hem från Turkiet.

Vad mycket jag har fått gjort idag. Ro i själen. Nu kan jag koncentrera mig på att packa imorgon. Jag har liksom inte ens börjat. Och på måndag åker vi! Tjoho!