Jag har så svårt att hitta en balans mellan att vara mamma-Anna och lärar-Anna. Jag lämnar mitt barn för att ta hand om andras barn, och logiken i det är för mig svår att få ihop.
Jag har ju dessutom valt ett yrke där man inte lämnar jobbet på jobbet och till på köpet kan jobba precis hur mycket som helst, tills man till slut jobbar ihjäl sig. Eller dör av dåligt samvete för att man 1. möjligtvis väljer att vara med sin familj istället för att rätta eller planera eller 2. väljer att jobba istället för att vara med sin familj.
Och vän-Anna och Anna-Anna existerar inte ens. Punkt och slut. Som en kollega säger. Jag vill bara vråla att det heter "punkt slut" och inget annat, men man får ju tänka på stämningen på arbetsplatsen.
Idag blev Sixten så glad när jag kom och hämtade honom att han började gråta av lycka. På riktigt alltså. Med underläpp och allt. Jag blev så rörd av detta att han fick en riskaka med smak av lök och gräddfil när vi kom hem. Ska det vara, så ska det vara!
I afton har vi betalt skogen. Det tog bara knappt ett år för Lantmäteriet att behandla vårt ärende. Sak samma. Så hädan efter vill jag bli kallad Skogsägarinnan Lundell och inget annat. Kommer inte svara på tilltal som inte börjar med det. Bäst att jag skickar ut ett mail till alla kollegor och vårdnadshavare innan jag somnar.
Punkt och slut för idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar