Igår vaknade vi upp till ett spöregn. Såhå tråkigt. Fastän frukosten serverades tvärs över gatan blev vi dyngsura när vi sprang över. Det blev en förmiddag på hotellrummet. Inte heller igår gjorde det så mycket. Sixten kanske drömde om den där sandstormen, för han vaknade och var ledsen väldigt många gånger. Han sov frukost länge och väl, och jag passade på att jobba lite och sen läsa i min bok.
Vi skyndade oss ut när det höll upp och såg relativt ljust ut på himlen. Det var verkligen inget strandväder så jag fick tillfälle att visa Daniel mitt älskade Side.
Vi gick runt i stan och strosade innan vi stannade på mammas och mitt stammis-ställe och åt lunch.
Medan vi satt där och spisade kom regnet igen, så även eftermiddagen fick spenderas inomhus.
Framåt kvällen sprack det upp och då gick vi ner till stranden så Sixten fick göra av med lite energi.
Idag har Turkiet visat sig från den sida jag känner igen. Soligt och varmt och alldeles alldeles underbart.
Efter frukosten bytte vi så vi fick bättre rum i den andra hotellbyggnaden. Sen gick vi ner till stranden och där har vi varit hela dagen. Solat och badat, solat och badat och så läst lite. Så härligt och skönt!
Jag sträckte dock ryggen när jag lyfte Sixten över alla vågor i en halv evighet; så jag är typ invalido för tillfället. Kan inte andas djupa andetag, inte lyfta något, kan knappt böja mig eller prata ordentligt. Inte så skönt. Eller, inte skönt alls faktiskt. Men det var det värt. Sixten skrattade så han kiknade och ville inte gå upp ur det varma vatten. Min arma rygg kanske känns bättre imorgon. Och Lena, vi måste börja gå på power:n igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar