Seeegsöndag

Hua mig, vad seg jag är idag. Det borde ju finnas gränser, kan man tycka. Men det känns som jag befinner mig mellan sömn och vaket tillstånd. Inte behagligt alls. Som måttstock på min seghet så kom Daniel ur sängen före mig. Det säger en hel del.

Jag känner mig härjad och sliten. Inget smink i världen kan hjälpa mig nu. Jag går omkring här hemma med ögonen vida uppspärrade som en galen människa och gör mina måsten. Jag har skrivit klart och skickat in min examinationsuppgift, och sitter nu och läser inför onsdagens föreläsning samtidigt som jag tvättar.

Som ett skönt avbrott var mamma här och drack kaffe förut. Jag bjöd henne på en lussebulle och spydde lite galla över vädret och jobbet. Dessa båda tär på mitt psyke, så jag snart kommer få en nervkollaps. Summa summarum - jag vill se solen och jag vill för en enda dag få känna mig helt ledig.

Men idag är ingen vanlig dag. För det är pappas och Jonnas födelsedag!
Hurra hurra hurra!

Tillåt mig att återgå till min kurslitteratur.