Pussfredag

Jag hade en nära-döden-upplevelse på gymmet imorse. Det var så jobbigt. Jag trodde att jag skulle döden dö. På riktigt. Ja jävlar, säger jag bara. Tur att det inte är så jobbigt att träna varje gång. Då skulle jag inte gå dit igen.

Efter en dusch och frulle (asgod frulle - äpple, kanel och yoghurt) gick jag ner på stan och mötte upp Andréa och hennes Anton. Det var så roligt! Vi fikade och uppdaterade oss innan vi gick och kikade lite i affärer. Jättemysigt var det.

Jag var lite rädd att Anton skulle vara blyg när vi inte träffats sen i somras, men han var jättegosig. Vi pussades och busade som aldrig förr. Och vilken mamma hon är, min fina vän. Hon är helt fantastisk. Lugnet själv. Jag kan se mig själv framför mig. Nog för att jag har tålamod, med det där lugnet. Nej. Skulle inte tro det. Jag blir så imponerad av henne. Nästan lite stolt.

Andréa kunde i lugn och ro gå och shoppa kläder medan jag lekte med mitt lille mök. När man har varit med Anton kan jag förstå tjusningen. Barn är inget som finns med på min världskarta för tillfället, men det är nästan så jag är lite sugen på att avla fram ett barn nu. Jag får höra med Persson vad han säger om det.

Nu ska jag packa väskan och dra till Stenstorp. Det sägs att det ska packas för flytt. Hua mig.