Det bästa med att det åter är arbetsvecka är att jag kan längta till helgen. Jag är ju en rutinfast människa. På gott och ont. Mest på gott för min del. Kanske lite mindre gott för min omgivning. Jag längtar efter mina helgrutiner som sitter som ett smäck. Och jag längtar efter att göra minst en rolig kravfri sak som inte har med jobb eller skola att göra. Jag uppskattar det mer än någonsin.
Och så känns lite lite skönt att Daniel ska jobba, eftersom jag med gott samvete kan göra alla måsten på förmiddagen när han ändå sover.
Och imorgon är det onsdag. Jag befinner mig fortfarande i uppförsbacken, men snart rullar det neråt mot just helgen.
Och för att exakt beskriva hur äcklig min träningsvärk är idag så kan jag berätta att jag, när jag böjde mig ner för att plocka upp en bok från golvet, kröp bort till nästa pinal som skulle plockas upp eftersom det är så otroligt smärtsamt att resa mig upp. Bra dag jag valde att städa på. Och när jag dricker ur mitt vattenglas här nu skakar min arm. Sjukt. Och gött.
Och så känns lite lite skönt att Daniel ska jobba, eftersom jag med gott samvete kan göra alla måsten på förmiddagen när han ändå sover.
Och imorgon är det onsdag. Jag befinner mig fortfarande i uppförsbacken, men snart rullar det neråt mot just helgen.
Och för att exakt beskriva hur äcklig min träningsvärk är idag så kan jag berätta att jag, när jag böjde mig ner för att plocka upp en bok från golvet, kröp bort till nästa pinal som skulle plockas upp eftersom det är så otroligt smärtsamt att resa mig upp. Bra dag jag valde att städa på. Och när jag dricker ur mitt vattenglas här nu skakar min arm. Sjukt. Och gött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar