S is back

Mitt söta, glada, nöjda barn is back! Peppar peppar.. Jag vet att jag verkligen inte borde beklaga mig över en veckas gnölande barn. Jag vet att "han gallskriker ju inte ens" och att det finns mammor som har det tiotusentals miljoners gånger värre. Alltid. Inte bara en vecka. Men jag tycker att det var tillräckligt, för ett onöjt barn är ett onöjt barn.

Igår var vi utomhus en del. Sixten och jag gick en minipromenad vid hans före-middags-lur, och när han somnar parkerade jag honom i skuggan och mig själv i solen. Exakt på samma ställen som i våras när han var nyfödd. Gulligt.

Jag tänkte att det är bäst att suga i sig D-vitamin nu innan vintern. Så jag slipper nalla av Sixtens droppar.

Idag började vi dagen med att Sixten fick välling istället för ersättning. Tre veckor för tidigt enligt rekommendationen, men skit i det. Han åt med god aptit och blev mätt och nöjd.

Sen gick vi ut och gick. Vi mötte en älg! Jävel, vad stora de är.

Jag hann både duscha, äta frulle och packa badväskan innan han vaknade. Sixten alltså. Inte älgen.

Och eftersom det är måndag var vi på babysim. Vi lyckades komma precis efter en olycka. Hade vi kommit typ tre minuter tidigare hade vi varit först på plats. Nu hade andra hunnit stanna, och Elin, som körde, kunde trixa sig emellan. Men hon satt där i bilen, den döda kvinnan. Jag såg henne. Eller ja, jag såg hennes arm. Och till och med jag förstod att den som satt där kunde inte leva. Fifan. Obehagligt och tragiskt.

Idag, äntligen, tyckte Sixten att det var roligt. Han log, och han sprattlade med både armar och ben. Efter en halvtimme i den varma poolen har jag ett litet russin i min famn. 

Nej, nu måste jag sova. Imorgon är det Öppna förskolan och sen ska jag göra naglarna. Karin kommer och hänger med Sixten. Inte på grund av felplanering av mig denna gång, utan för att hon ville och kunde. Och det är betydligt roligare för Sixten att vara med henne än att sitta och göra ingenting med mig i en timme.

Over and out!

- Posted using BlogPress from my iPhone