Det är ju allt bra härligt att dagarna blir längre, att det är ljust även ett tag efter att vi kommit hem.
När vi kom hem idag tog vi på oss varma kläder och gick ut. Vi skottade och lekte i snön, gungade och tog en närmare titt på fibergrävarna.
Sixten både ville och ville inte gå fram till dem. Han blev blyg så jag fick sköta snacket till en början. Killarna var jätterara och pratade glatt och länge med oss. De frågade om Sixten ville åka med i grävmaskinen, men det vågade han inte. Så vi gick därifrån.
Sixten satte sig i solen och åt snö istället. Medan föräldrarna på förskolan säger: "Usch och fy! Ät inte snö" till sina barn, säger jag: "Sixten, du får bara äta vit och ren snö." Jag tänker att lite skit rensar magen, och striden om att inte äta snö är en sådan där sjukt onödig strid att ta.
Det dröjde såklart inte länge förrän Sixten bearbetat vår tagna kontakt med fibergrävarna, och ville gå dit igen. Först studerade han dem på tryggt avstånd.
Sen kastade han sig rakt in i händelsernas centrum. Han tittade noga och kommenterade allt de gjorde.
Det var svårt att få med sig Sixten in, fastän vi varit ute i flera timmar och fastän det börjat mörkna.
Väl inne åt vi kvällsmat, duschade och gjorde våra kvällsbestyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar