Vi har börjat med en ny sak på vår morgonpromenad. Sixten tycker att det är lite för länge att sitta stilla i 7,5 kilometer så den sista biten får han hoppa ur och gå. När han inte gör avstickare ner i dikena eller springer till skogs vill han köra vagnen. Han är en vildpastill, mitt barn.
När jag duschat och vi ätit frulle bakade vi med gemensamma krafter en kladdkaka eftersom det bestämdes helt spontant på morgonen att truppen skulle komma och fika på eftermiddagen.
Hur galet var inte det? Vi har så svårt att hitta dagar när vi alla kan, men igår så. Så roligt! Jag, mina tre tjejor och våra sex barn. High life, så att säga.
När de åkt hem gick jag och Sixten ut för att gå på smultronjakt. När vi gick där i dikeskanten kom min morbror så lägligt åkandes i sin traktorgrävare. Vi skuttade in och åkte med. Sixten var helt lyrisk. Han satt i Bengts knä och rattade.
Idag väckte Sixten mig klockan 4.30 och tyckte att vi skulle gå upp. Det tyckte inte jag, men klockan 5 hade jag inget annat val än att slänga benen över sängkanten. Fyttifan, vad tidigt. Tur att solen sken säger jag bara. Då blir allt så mycket lättare.
I eftermiddag har vi varit i stan. Vi var bland annat i hamnen och tittade på båtar. Sixten underhöll och pratade med alla vi såg och mötte.
På vägen hem stannade vi till och fikade hos Karin. Sixten somnade som en stock när vi kom hem och jag har landat i soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar