Jag har haft ett ofrivilligt träningsuppehåll sedan den 10 november. Min kropp sa stopp, och fastän jag är envis och har en förmåga att pressa mig själv kunde jag inget annat göra än att vila. När jag var så andfådd av att gå upp för en trappa att jag inte kunde prata när jag kommit upp och när jag med nöd och näppe kunde ta mig hem på min promenad på två kilometer insåg jag att det verkligen var bom stopp.
Under jullovet har jag inte gjort mer än minsta möjliga. Det har varit mycket tid i soffan och jag har prioriterat sömnen. Sakta med säkert har ett träningssug smugit sig på. Ett friskhetstecken tänker jag. Och när det gick så pass bra att åka skidor i Orsa tänkte jag att det nog är dags att testa löpsteget igen.
Idag slutade jag tidigt, kände mig pigg och solen sken. En perfekt dag att snöra på mig löpskorna med andra ord. Sagt och gjort.
Det gick inte fort och inte heller sprang jag långt, men jag är SÅ glad att min kropp tillät mig att få puls utan att det kändes som jag skulle döden dö på riktigt. Det kändes så himla härligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar