Vecka 5

Den här veckan har varit så mycket lugnare än förra. Allt har liksom bara flutit på och jag har hunnit med massor.

I fredags åkte Sixten till sin pappa, och Jesper var i skolan. Eftersom jag slutar tidigt på fredagar hade jag hela eftermiddagen för mig själv. Jag tycker ju inte om att vara ensam någon längre stund, men en eftermiddag passar mig perfekt. När jag kom hem bytte jag om och gav mig ut för att skotta. Det var en uppvärmning inför min springtur. Jag sprang ut på mossen, som jag brukar, och kämpade mig igenom snön. Herregud, vad jobbigt det var.

Det var den bästa springturen på länge. Kanske inte rent tidsmässigt, men känslan efteråt. Det var -6 grader och när jag kom hem var jag kall och varm på samma gång. Precis som när man var liten och hade varit ute och lekt sig svettig. Det nöp i kinderna samtidigt som jag var helt varm inombords. Så himla härlig känsla!

När jag kommit in och duschat och gjort mig i ordning bäddade jag rent i sängarna, tvättade en tvätt och städade huset. Lagom tills jag var klar kom Jesper hem och vi slog oss ner i soffan och hade fredagsmys. Vi var trötta båda två så vi gick och la oss redan strax efter nio. 

Igår vaknade jag pigg och utvilad. Jag körde ett styrketräningspass innan jag drog till stan och handlade. När jag kom hem åt vi middag och sen gick jag ut och skottade snö. Resten av eftermiddagen satt jag och jobbade. Jesper hade skolarbete att göra, så han kom och gjorde mig sällskap. Så mysigt!

När klockan blev åtta fick jag lov att lägga undan datorn eftersom jag ville titta på Melodifestivalen. Vi dukade fram popcorn, linschips, godis och vindruvor. 

Idag vaknade jag och fick se att det snöat ännu mer inatt, så det var bara gå upp och ta på mig och ge mig ut och skotta idag igen. "Men herregud, kan inte Jesper skotta?" tänker du nu. Jo, det kan han och han har erbjudit sig flera gånger. Men saken är den att jag tycker om att skotta. Frisk luft i kombination med fysiskt arbete är toppen. Det är när jag känner att jag inte har tiden som Jesper får sköta skottningen. Typ på veckodagarna.

Jag åkte till mamma och lämnade bilen där eftersom hon erbjudit sig att åka och hämta Sixten i Falköping så jag kunde jobba klart. Jag broddade på mig och sprang, via en omväg, hem. 

Det var tungt idag. Jag vet inte om det berodde på att det var tredje täningspasset i rad (och veckans fjärde), att det var oplogat eller att jag inte ätit någon ordentlig mat sedan i går middag. Men jag fick en bra tid och samma känsla som i fredags infann sig.

När jag duschat och gjort mig i ordning jobbade jag innan det var dags att åka och fira Elisabeth som fyller år idag. Hurra hurra hurra! för henne. Vi fick god smörgåstårta och det var så roligt att träffa alla. Tråkigt dock att inte Karin var med.

Det var som vanligt high life på barnen. Sixten blir så uppspelt när han får träffa Sven och Johanna och Stella. Han var helt slut när vi kom hem och somnade nästan så fort han la huvudet på kudden.

Sixten är lite hostig och snuvig, och för en liten stund trodde vi att han hade fått ögoninfektion. Men det verkade vara falsk alarm. Som tur är. Nu hoppas jag att han får vara frisk. Dels för att jag inte vill bli smittad lagom till semestern, dels för att jag har nio utvecklingssamtal den här veckan.

Nu har jag slagit mig ner i soffan. Väskorna är packade, huset är i sin ordning, matlådor gjorda och tvättkorgen tom. Jag är redo för en ny vecka. Sen är det semester!