onsdag 13 december 2017

Min stjärngosse

I eftermiddags var det luciafirande på förskolan. Förra året var ju Sixten magsjuk och kunde inte vara med. I år har det varit diverse motstånd mot detta firande. Han ville inte alls vara med och han har varit ledsen för att han inte kunde sångerna när de började träna. 

Vi har pratat mycket om det här. Jag menar, man ska inte ha prestationsångest när man är blott tre år gammal. Jag har sagt att man kan vara med fast man inte kan alla sånger - då låter man barnen som kan sjunga. Men vi har tränat på sångerna hemma också, så ju närmare den här dagen vi har kommit, desto mer har han velat. Det sista har han varit superladdad.

När de kom gående i sitt luciatåg kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Så himla gullig stjärngosse - den enda i tåget. Han blev jätteglad när han såg oss och vinkade. Och som han sjöng! Han var så duktig. Och han gjorde rörelser så gott han kunde med stjärnan i högsta hugg.



Barnet mitt. Han är livets liv!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar