Igår förmiddag ringde de från förskolan och berättade att Sixten hade halkat och tagit emot sig med näsan och munnen. Blodbad hade uppstått och han hade varit otröstlig. De ringde kanske inte främst för att jag behövde komma på studs, utan mer för att informera om vad som hänt och för att jag skulle beställa en tid hos tandläkaren. Han hade slutat gråta och blodet upphört att forsa, och hans fröknar är toppen. I vilket fall som helst så gick mitt mammahjärta i tusen bitar och jag åkte direkt till förskolan.
Sixten kom och mötte mig vid grinden och berättade i detalj om vad som hänt. Hans näsa hade blivit "platt som en pannkaka". Vi åkte direkt till tandläkaren där det konstaterades att inga tänder var skadade.
Vi åkte hem, åt middag och vilade. Mitt lilla hjärta. Fy, vad hemskt det kändes att inte kunna vara där och trösta när han trillat och slagit sig.
Sixten fick en redig fläskläpp och en röd näsa. Jag sa att han kan vara Rudolf i luciatåget nästa vecka, och så sjöng jag Rudolf med röda mulen. Sixten tyckte inte att det var roligt.
För att göra något roligt och uppiggande klädde vi granen. Tidigt, kan tyckas. Men Sixten är ju hos Daniel varannan helg, så hälften av helgerna försvinner. Dessutom ska vi åka till Kolmården nästa helg. Och sen är det jul.
Dessutom nummer två så har jag redan inhandlat de flesta julklapparna, och jag måste ju ha någonstans att lägga dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar