Nappstopp

När Sixten skulle fylla 4 år förra året sa han att han skulle sluta med sin napp. Han skulle få en plogbil han spanat in när han slutade. Men så blev det inte. Han ville inte sluta, och jag tvingade honom inte. Tandläkaren sa att jag inte skulle pressa honom, utan att han skulle sluta när han var redo. Och det har jag haft i bakhuvudet.

Vi har såklart pratat om att det är dags att sluta med jämna mellanrum, och när Sixten önskat sig plogbilen har jag påmint honom om att han kommer att få den när han ger mig napparna.

I söndags morse hade han bestämt sig. Och vi beställde plogbilen. Först sa han att det i söndags var sista dagen, men sen ändrade han sig och sa att han skulle sluta när bilen kommit.

Idag kom den. Sixten hoppade jämfota av lycka och gav mig nappen utan problem. Han tuttade en sista gång och sen var det inget mer med det.

Vi stoppade alla nappar i ett kuvert som vi ska skicka till fabriken som gjort plogbilen. 

Jag var inställd på att det skulle bli skrik, gråt och panik när han skulle sova, men det gick faktiskt bra. Inte en enda tår fälldes, men det tog lite tid för honom att komma till ro.

Det är jättejobbigt för mig att Sixten blir så stor. Jag vill ju att han ska vara min lilla bebis hela livet. Att han slutat med napp är en stor grej. Jag frågade hur det kändes och han sa att han känner sig stor. Min stora kille.