Det är så skönt att det är fredag idag. Det känns som den här veckan har varit otrevligt lång, fastän jag var hemma och vab:ade med Sixten i måndags. Jag har känt mig nedstämd hela veckan, utan att jag egentligen har haft någon anledning till det. Jag har naturligtvis försökt analysera fram vad min deppighet berott på, men jag har inte kommit fram till något.
Kanske beror det på det gråa vädret. Jag är ju så väderkänslig, och fastän jag tar mina D-vitaminer så känner jag att mina ögon måste få solljus. När jag beklagar mig säger alla att jag ju snart ska åka till solen. Men det hjälper inte mig nu.
Idag kikade solen fram, och när jag såg detta genom mitt arbetsfönster vrålade jag: "SOLEN!" så min kollega hoppade högt. Så när jag gjort mina naglar skyndade jag mig hem och bytte om till löparkläder och gav mig till skogs.
Det var lite svårsprunget i snön måste jag tillstå. Jag spände varenda muskel och sprang likt en pinne för att jag var rädd att halka omkull. Jag skulle inte bli jätteförvånad om jag har träningsvärk i hela kroppen imorgon.
Och Sixten är lika glad han. Det tar väldigt lång tid att gå till eller från bilen, eftersom han vill greja i snön. Jag förstår honom, så jag låter det ta den tid det tar.
I helgen ska jag försöka bocka av lite på min att-göra-lista. Bäst att passa på när Six är hos Daniel. Jag hade tusen gånger hellre velat ha honom här, så vi kunnat leka i snön. Men det är som det är med den saken. Jag tar tillfället i akt att göra saker som är lättare utan en treårings sällskap och att sova ostört om nätterna, så att jag kan vara en bra mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar