söndag 1 januari 2017

Året var 2016

Jag brukar ju alltid summera året som gått, och tänkte göra så även i år. Men jag har suttit här ett bra tag nu utan att få ur mig någonting.

2016 har varit ett av de värsta men samtidigt bästa åren.

Jag har tagit svåra och hjärtskärande beslut, levt med ett overkligt dåligt samvete, kämpat, slitit och med envishet och hjälp klarat mig bra. Jag har blivit ifrågasatt och förolämpad, förlorat människor men stått upp för mig själv.

Det har varit slitsamt att vara ensam med Sixten, jobba som lärare med allt vad det innebär och sköta ett hus med tillhörande trädgård och hushåll. Det har funnits kvällar då jag varit på bristningsgränsen och undrat hur jag ska klara det. "Bryt ihop eller bit ihop" var det en elev som sa en gång. Att bryta ihop är inte min melodi, och dessutom inte ett alternativ när jag har ett barn att ta hand om. Jag har bitit ihop och gjort det som krävs av mig och ibland till och med lite mer än så.

Mitt i allt elände har det också funnits mycket glädje. Inget ont som inte har något gott med sig, heter det ju.

Jag har alltid känt att jag inte varit en helt egen person. Jag har velat göra alla andra nöjda och glada, och jag har gjort det som andra förväntat sig av mig. Ju äldre Sixten blev, desto mer kände jag att det var ohållbart att fortsätta så. För hur ska jag kunna uppfostra mitt barn till att bli en stark och självständig person när jag inte själv var det? I år har jag gått min egen väg, hittat mig själv och tycker om den personen.

Jag har också haft lyckan att träffa Kärleken. Ja, med stort K. Jesper tar fram det bästa i mig och älskar mig precis som jag är. Han behandlar mig som om jag vore gjord av guld och ädelstenar. Han är rak och ärlig och klok som en bok. Han är den sista jag tänker på innan jag somnar, och den första jag tänker på när jag vaknar. När det händer något, roligt såväl som tråkigt, tänker jag alltid "det här måste jag berätta för Jeppson". Han är mitt bollplank, min peppare och mitt hjärtas fröjd och glädje.

Jag tycker ju egentligen att nyår inte är något speciellt. Det ändras en siffra i årtalet. Inget mer än så. För mig är det nytt år när ett nytt läsår börjar på hösten. Men jag kan ändå inte låta bli att känna att det är skönt att 2016 är över. 2017 ska bli mitt år.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar