Veckorna bara flyger iväg! Vardagarna är värst. Jag fattar inte var de tar vägen. Och den här veckan har varit helt galen på jobbet. I onsdags när jag kom hem var jag helt tömd på energi. Jag höll på att banga springturen jag planerat in i mitt huvud, men vet ju att det känns bättre om jag ger mig ut och springer ur mig skiten. För att jag ska vara en någorlunda mamma och flickvän måste jag ibland tvinga mig själv. And so I did.
Men shit vad grått det varit den här veckan. Det känns som det var flera veckor sedan man såg solen, men när jag tittade i mitt kameraalbum såg jag att det var solsken på min springtur i söndags. Så det är bara en vecka sedan. Så fort jag glömmer.
I fredags började jag helgens ledighet med att storhandla och hämta ut paket. När jag kom hem bäddade jag ur sängen, startade en tvätt och gav mig ut på en springtur. Härligt! Lagom till jag gjort mig i ordning, hängt tvätten och bäddat i sängarna kom Jesper hem från sin tenta. Han hade med sig pizza som vi intog framför tv:n tillsammans med ett glas rött. Det var precis vad jag behövde. Ljuvligt.
Jag började min lördag med att springa. Jag fick sällskap av en jakthund som hoppade upp ur skogen. Jag blev så jävla rädd och förvånad. Jag fick i alla fall sällskap nära en kilometer. Kanske trodde hunden att jag var en älg. Jösses.
När jag duschat kom Sven, Johanna och barnen hit och hämtade Svens gamla leksaker. Nu borde jag sannerligen rensa i Sixtens leksaker. Och kläder. Det står på min att-göra-lista.
Efter att de åkte hem städade jag huset och började med Sixtens paketkalender. Jesper var och spelade fotboll och Sixten var hos Daniel så jag var helt ensam hemma. Det hör inte till vanligheterna. Fast det var ganska skönt.
Jag och Daniel bestämde att vi skulle ses i Skövde så jag passade på att köpa torkarblad och spolarvätska innan vi möttes upp. När Sixten och jag åkte hem för att hämta ljus innan vi åkte till kyrkogården och tände ljus på pappas och morfars gravar.
När vi kom hem igen fick Sixtens sig ett välbehövligt bad. Jag började frysa och fick fasa ont i kroppen och det visade sig att jag hade feber. Så konstigt. Jag brukar så sällan ha feber. Och aldrig bara feber - inga andra sjukdomssymtom.
Vi hade en dålig natt. Jag frös och svettades om vartannat och Sixten hostade. När han vaknade klockan 5.40 kände jag mig nästan lättad. Vi låg och myste lite i sängen innan vi gick upp och klockan 8 var vi utomhus. Jag pillade i mig två Alvedon och lyckades dammsuga och tvätta både min och Jespers bil, samt byta torkarblad och fylla på spolarvätska i båda bilarna. Men jag hade ju också god hjälp.
Sixten tröttnade när vi var klara med min bil, så han grejade med annat. Han cyklade på gräsmattan och grävde i grusgången med sin grävmaskin. Han låg och rullade på både gräs och grus så han var så smutsig att jag fick spruta av honom med vattenslangen innan vi kunde gå in. Till hans stora lycka.
Eftermiddagen har jag spenderat på soffan. Jag har legat och tittat på Sixten när han lekte med lego. Tur att han nöjde sig så. Han tyckte väl att hela förmiddagen utomhus räckte.
Nu har jag suttit här i soffan och jobbat undan lite. Jag känner mig inte riktigt redo för en ny arbetsvecka. Jag är helt slut. Men väskorna är packade, matlådor gjorda, tvättkorgarna är tomma och huset städat. Jag kanske borde vara hemma imorgon, men jag har två papper här som rektorn måste ha klockan 8. Typiskt. Jaja. Två arbetsdagar och sen en dag kompledigt innan jag åker till Polen med mina elever på torsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar