Den här veckan började så himla bra. Jag skjutsade ju Sixten till Daniel i söndags eftersom förskolan var stängd i måndags. Så jag började veckan med en springtur. Bättre kan man ju inte starta dagen. Jag är så glad för min pannlampa. Den är bäst.
Med en sådan kick-start på dagen var jag "on fleek" hela dagen, som en elev sa. Jag fick massor gjort och jag var på ett strålande humör. Pigg som en mört var jag. Hela dagen.
I tisdags fick Sixten sin andra dos av TBE-vaccinet. Jag vaknade av att han låg och gnydde halv fem i onsdags morse. Jag tänkte att han drömde, så jag flyttade nära honom eftersom det brukar lugna honom. Då kände jag att han var precis glödhet. Jag trodde att han skulle självantända.
När klockan ringde halv sex gick vi upp och tog febern som visade 39,4. Stackars Sixten. Det var bara till att vabba. Sixten sov hela förmiddagen, men på eftermiddagen var jag tvungen att åka och göra naglarna och Sixten fick följa med. Det var ju inte direkt ansträngande. Han satt i soffan och tittade på sin iPad så länge. Som belöning gick vi till leksaksaffären - på Sixtens begäran såklart.
I torsdags var Sixten mycket piggare. Jag var tvungen att åka och jobba och Sixten fick hänga på. Vi började med en lunch och sen brände vi av två lektioner och vikarieförberedelser innan vi åkte hem igen.
I fredags var Sixten i princip feberfri, och efter att ha tjatat om att gå ut och leka i tre dagar gjorde vi slag i saken. Vi skottade och lekte i snön.
Av någon anledning så uppstod ett lätt gnissel mellan mig och Sixten i fredags. Han var arg på precis allt, och jag gjorde inte ett rätt. Nog för att jag har gott om tålamod, men det kan slut. Enda gången Sixten var nöjd var när vi var utomhus.
På kvällen kom Karin hit. Ingen var gladare än Sixten, som frågar efter henne var och varannan dag. De hade fredagsmys tillsammans och sen fick jag känna när bebisen sparkade inne i magen. Åh, ja vill också vara gravid! Så mysigt.
I lördags började vi dagen med en morgonpromenad. Sixten stannade kvar hos mamma och Karin och jag gav mig ut på en springtur. Alltså, att springa är min räddning. Att springa utav bara helvete hjälper mot allt.
Idag började vi dagen på samma sätt. Mamma kom hit med Sixten lagom till jag ätit frulle och duschat. Medan vi väntade på Jespers föräldrar lekte Sixten och Jesper bilrace. Alltså, Sixtens skratt. Det kan värma upp vilken frusen själ som helst. Det är så smittsamt. När han skrattar såhär, skrattar jag lika mycket jag.
Jespers pappa kom hit med en ny toalettstol och fixade de trasiga lamporna i spisfläkten. Jag är så otroligt tacksam. Inte nog med det, de hade jättegod lasagne med sig också. Lyxigt!
När Jespers föräldrar åkte hem klädde vi på oss och gick ut. Det gäller att ta vara på snön medan den är kvar. Jesper och jag byggde en snögubbe medan Sixten lekte med sina maskiner. Vi blev äckligt nöjda.
Sen åkte vi lite spark och bara njöt av den friska luften.
Det blev ett lika härligt avslut på veckan, som det var en början. Jag är så redo för en ny arbetsvecka. Nationella prov i svenska står på schemat. Jag har gjort mina matlådor, väskorna är packade, huset städat och tvättkorgen tom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar