Påskledig

Förra veckan gick så himla fort. Det kändes som en enda lång nedförsbacke till påskledigheten. Allt flöt på och dagarna gick i raketfart.

I fredags stannade jag till och handlade på vägen hem, och eftersom Daniel hämtade Sixten på förskolan kunde jag ge mig ut och springa in påsklovet. Så himla härligt! 

Jag hade hela veckan varit sugen på räksmörgås, så när Jeppson kom hem gjorde vi det. Det var sååhå gott.

I lördags började jag dagen med  en springtur. Men det var så vidrigt tungt. Att det kan skilja så mycket från gång till gång är helt otroligt. Jag fick verkligen kämpa. Och jag trodde att jag skulle stryka med. Geggigt var det också.

Jag tvättade och städade och efter maten satte vi oss och plubbade - Jesper pluggade och jag jobbade. Ett ord jag kom på som sammanfattade det hela.

Det var med svår ångest och en riktig tjurskallighet jag gav mig ut och sprang i söndags också. Jag tänkte att det är lika bra att kasta sig upp på hästen igen. Och i söndags gick det så mycket bättre.

Efter dusch och frulle gick jag ut och städade och tvättade bilen. Det var verkligen välbehövligt. 

På eftermiddagen åkte jag och firade Harry Barry som fyllt två år. Sixten, som tillbringat helgen i Örebro med sin pappa och hans familj, slöt upp på kalaset.

Sixten har varit hos sin pappa två helger i rad, och jag tycker att det är fruktansvärt jobbigt. Jag tycker att det blir värre och värre för varje gång. Jag kan nästan inte gå in i Sixtens rum när han inte är hemma, för det känns som mitt hjärta ska krossas. Jag saknar honom så det gör ont. Men samtidigt vet jag att han har det toppen med sin pappa och att han verkligen behöver vara där. Jag vet också att  jag behöver ladda mina batterier, få sammanhängde sömn och få längta.

Igår var Sixten och jag hemma utan att ha några måsten inplanerade. Vi började dagen med en lång och god frulle. Det är skönt att inte behöva stressa, utan låta det få ta den tid det tar.

Efter frullen plockade vi fram målargrejer och gjorde påskkort. Sixten var superkoncentrerad och ville göra allt själv. Det fick han såklart, eftersom det är han som ska gå påskkärring. 

På eftermiddagen gick vi ut och fixade påskris.

Och när vi kom in pyntade vi det med fjädrar och ägg. Det är ett storslaget påskris tycker jag. Gjort med kärlek av en 4- och 34-åring.

Sixten har gjort en blåmes på förskolan som han ville hänga i också.

Idag har Sixten varit på förskolan en stund, eftersom jag var tvungen att jobba lite. Mamma hämtade Sixten och tog med honom hem till sig, så jag har fått massor gjort. Förutom att jobba har jag hunnit vara ute och springa, handlat, varit ute i det fantastiska vädret och tvättat.

Imorgon börjar påskledigheten på riktigt. Jag är klar med allt jobb jag måste göra, och Sixten ska inte till förskolan något mer. Nu ska vi bara vara och ha det lugnt och skönt. Och roligt. Och mysigt.