Sixten vaknade halv fyra och var törstig. "Så bra" tänkte jag eftersom dagen igår ändå var utan mer uppkastningar. Han fick vatten men det dröjde inte länge förrän det kom upp. Vi gick upp och ner och då kom det ännu mer. Jaha, så var det med det tillfrisknandet.
Vi blev naturigtvis klarvakna och Sixten ville att vi skulle tända en brasa och mysa oss. Sagt och gjort. Han somnade ganska snart om och vi sov till klockan var närmare åtta. Då var Sixten törstig igen, drack lite och spydde upp det lilla han druckit.
Vi tog oss från sängen till soffan och där låg vi större delen av förmiddagen.
Vi låg och tittade på tv och på kort på min telefon. Där fick han se ett kort på när han åt välling och då ville han ha det. Jag tänkte att det spelar ingen roll huruvuida han får behålla det eller inte, något kanske får stanna kvar och dessutom har han blivit ett proffs på att spy i bytta.
Han fick välling, ett rån och Loka eftersom det var det han ville ha. Allt stannade kvar i magen och efter vilan piggade han på sig.
Jag har inte nämnt det här med luciatåget, eftersom jag inte vill föra över mina egna känslor på honom. Men när vi hängde tvätt tog han själv upp det ifrån ingenstans. Då förklarade jag att barnen på förskolan går luciatåg idag, men att han inte kunde vara med eftersom han är sjuk. "Inte utan mig, alla måste vara med i luciatåget!" Sen kom tårarna. Mitt hjärta gick i miljoners miljoners delar. "Det blir ett nytt nästa år och då kan du vara med" sa jag och tröstade.
Efter tio minuter knackade det på dörren och där stod Karin i luciakrona. Bästa Karin. Sixten hoppade i sina stjärngossekläder och jag och Karin radade upp oss i soffan. Sixten lussade för oss och allt var frid och fröjd. Glatt barn - glad mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar