När jag nattat Sixten igår gick jag ner och slog in julklappar. Jag var nästan färdig när jag i baby-vakten hör hur han hostar till och mumlar något. Inget konstigt eller ovanligt med det. Men så sa han "Titta! Titta! Titta!" Jag gick såklart upp för att titta, och när jag öppnar dörren till hans rum slår kräklukten mot mig. Jag behövde liksom inte titta. Det räckte med att lukta.
Där satt det arma barnet i den största spyan jag sett. Det var i sängen och således på alla tio gosedjur och fyra nappar. Det var på väggarna och på golvet. Jag bara stod och tittade. Var skulle jag ens börja? "Mamma måste tänka lite" sa jag till Sixten.
Efter mycket om och men var allt urbäddat, väggar och golv torkade, det värst drabbade låg i tvättmaskinen och barnet duschat. Jag förstår inte såhär i efterhand hur jag redde ut det ensam. Men det gjorde jag.
Sixten ville inget annat än att ligga på mig, hud mot hud.
Mysigt. Tills han spydde igen. Och igen. Och igen. Men min duktiga lille skrutt lade sina spyor i en bytta. Så när som på lite stänk och skvätt på min arm och mitt täcke. Aldrig någonsin trodde jag att jag skulle berömma och peppa någon så pass till vida under uppkastning.
Ungefär vid den tiden började jag fundera på hur jag skulle klara det. Sixten ville inte under några omständigheter ligga ensam och jag satt där jag satt med kräks på armen och en låda full med spy.
När Sixten spytt fem gånger somnade han utmattad i min famn. Jag tänkte att jag skulle få sitta och sova. Men efter en stund la jag ner honom bredvid mig och kunde smyga upp och fixa i ordning lite.
Vid tvåtiden var det dags igen, men Sixtens mage var tom och ut kom bara galla. Mitt lilla arma barn.
Jag kan inte ens tänka på att Sixten kommer missa morgondagens luciatåg på förskolan utan att bli helt gråtig. Alltså, det är hjärtekrossande för mig. Som han övat på sångerna. Och gått runt här hemma med sin strut på huvudet. Alla rörelser till sångerna sitter som ett smäck. Och han pratar om hur jag, Daniel och Karin skulle komma och titta när han sjunger med sina kompisar.
Imorse vaknade vi strax före åtta. Det blev inte många timmars sömn inatt, så det var inte så konstigt. Vi tände en brasa och myste oss innan vi gick upp och tog tag i tvättberget.
Sixten sov i tre timmar och då passade jag på att sanera huset. Alltså jag har tvättat allt som tvättas kan i sängarna, spritat och skrubbat. Jag har slängt alla kläder och handdukar i tvätten. Men så vaknade Sixten och ville ligga nära, och barnets ord i dessa tider är min lag.
Det har inte blivit någon mer kräka under dagen, men det lilla lilla han stoppar i sin mun åker rakt igenom. 38,4 graders feber hade han också i eftermiddags. Så vi blir hemma ett par dagar till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar