Vecka 13

Det har redan gått en vecka, och fort har det gått. Galet. Min tidsuppfattning är helt knas.

Nytt för den här veckan är att jag påbörjade ett månadslångt godisförbud i tisdags. Det här med påsk och godis får mig att balla ur, och det var liksom illa redan innan. Så ett förbud var det enda rädda. Jag kan inte äta godis med måtta. Det måste vara allt eller inget.

Jag är nu inne på min sjätte dag och jag kan inte påstå att det varit jättelätt i veckan. Suget alltså.. inte av denna värld. Istället för godis har jag ätit allt annat som kommit i min väg när suget varit som värst. Herregud. Aja. Det löser sig, tänker jag.

Mina glasögon var klara i onsdags och sedan dess har jag varit en glasögonorm, som min mamma kallade mig när vi facetime:ade igår.

Igår började Sixten och jag dagen med en morgonpromenad. Så som helgtraditionen säger. Och vilken lyckad promenad sen! Vi såg två traktorer, två grävmaskiner, fyra hundar och när vi passerade mammas hus kom Karin. Vi stannade och följde med henne in till Sixtens stora förtjusning. Han är allt bra förtjust i sin moster.

När vi kom hem åt vi frulle och efter det gick Sixten och Daniel ut och grejade i trädgården medan jag bäddade rent i sängarna, packade ner påsken och städade huset. På kvällen åt Daniel och jag hämtmat. Det händer typ aldrig. Jag åt sushi. Det har jag längtat efter länge. Såååhå gott!

Även idag börjades dagen med en morgonpromenad. När vi ätit frulle packade vi väskorna och åkte till Götene för att bada. 

Sixten tyckte ju att det var så roligt i måndags. Han tyckte det var lika roligt idag. Han är helt orädd. Mer vild än tam. Han är så lång nu att han kan gå på botten, vilket var roligast idag. Han förstår dock inte att bassängen blir djupare, men han bara skrattar när han kommer under vattnet. Det gäller för oss att inte släppa honom med blicken en sekund.

När vi kommit hem åt vi middag. Sixten åt hallon till efterrätt. Paniken i mig när han är kladdig. Det är väl inte för inte som han inte tål att vara kladdig om händerna.

Efter att vi ätit blev vi trötta och kraschade i soffan. 

Där och då kände jag att jag fick fasa ont i halsen. Är det min tur att bli sjuk nu, mån tro? Ja, jag tänker verkligen inte känna efter.

Jag ska bara plocka fram kläder till imorgon innan innan jag går och lägger mig. Annars så är vi redo för en ny arbetsvecka; väskorna är packade, tvätten är tvättad, huset städat och matlådor gjorda.