Vabbande

Igår fick jag åka och hämta Sixten på förskolan innan lunch för att han var magsjuk. Han var inte så jättesjuk och jag var glad att han inte spydde.

Imorse väcktes jag av en pigg och glad Sixten. Det enda som antyder att han inte mår helt 100 är att han inte vill äta typ någonting och att han drog en tretimmarsvila i vagnen i morse när vi varit ute och gått vår morgonpromenad.

Vi har under dagen sysselsatt oss med att bädda rent i sängarna, tvätta, dammsuga hela huset och efter lunch gick vi ut.

Vi har lekt i sandlådan, krattat i trädgården och rätt var det var fick Sixten för sig att ta sitt pick och pack och gå till sjön.

Det är tur att han har lite vattenvana, barnet i fråga, när vi bor så nära sjön. När han sprang rakt ut på bryggan tog jag det första av troligtvis tusen allvarliga samtal om sjön.

När Sixten var så trött att han inte orkade stå upp gick vi in under våldsamma protester. Han ville minsann inte gå in. Efter lite mys i soffan och en flarra välling somnade han som en stock ingosad med kaninen. Hur söt får man vara?